Situation Malmö

Från Wigh till Virtanen

Från Wigh till Virtanen
november 13
09:39 2017

Nima Gholam Ali Pour efterfrågar en mer konstruktiv debatt om sexuella övergrepp, där sexuella övergrepp motverkas och inte används som ett politiskt vapen.

Sexuella övergrepp har lyfts upp som en aktuell fråga den senaste tiden. Men diskussionerna som förs omkring sexuella övergrepp är i sig själva problematiska, då de avslöjar hur sexuella övergrepp har politiserats i Sverige och används som ett politiskt verktyg.

Ungefär 1 månad innan journalisten Cissi Wallins instagram-inlägg och Metoo-kampanjen i Sverige så visade TV4:s Kalla Fakta dokumentären ”Hotet inifrån SD” där man genom vittnesmål av Hanna Wigh och några andra försökte visa att det finns en kvinnofientlig kultur inom SD där sexuella trakasserier är accepterade. Hanna Wigh menade också att hon utsatts för sexuella övergrepp. Och det är en anklagelse som måste tas på fullaste allvar.

Det naturliga efter Hanna Wighs anklagelser vore att man påbörjade någon form av juridisk process då sexuella övergrepp är ett brott i Sverige. Om det överhuvudtaget pågår en juridisk process blev ganska snabbt ointressant då en politisk debatt påbörjades omkring Hanna Wighs anklagelser, vilket är märkligt. Varför har man överhuvudtaget en debatt omkring anklagelser som inte prövats i en domstol?

Aftonbladets politiska redaktör Karin Pettersson hade redan en färdig analys av hur situationen var inom SD:

”I själva verket domineras deras egen partiledning av en manlig hederskultur, där kvinnor som utsätts för övergrepp ändå väntas fortsätta vara lojala. Det är ett grabbvälde där männen i toppen skyddar varandra mot alla anklagelser utifrån. Patriarkalt förtryck kan ta sig många former. Ibland kräver den av kvinnor att sätta på sig en slöja. Ibland att de ska hålla käften och tugga i sig lite sextrakasserier.”

Hur kunde Karin Pettersson veta allt detta efter att ha sett en dokumentär på 40 minuter i TV4? Hon visste inte. Det hon gjorde var att hon använde anklagelser om sexuella övergrepp som ett verktyg i den politiska debatten. Så Petterssons analys var att det fanns en viss kultur inom SD som bidrog till att det förekom sexuella övergrepp. Och av ett sammanträffande så hade alla som ogillade SD exakt samma analys.

När Cissi Wallin skrev sitt instagram-inlägg så blev Hanna Wigh irrelevant i mediernas narrativ då man inte längre kunde använda Hanna Wigh och hennes upplevelser som ett verktyg mot Sverigedemokraterna. Därmed försvann Hanna Wigh från mediernas radar då man inte hade någon användning av henne rent politiskt.

Cissi Wallins anklagelser mot Fredrik Virtanen gjorde att mediernas intresse för en kvinnofientlig organisationskultur minskade, eftersom det visade sig att medierna själva hade en intern kultur som hade tystat ner offren för våldtäkt och sexuella trakasserier.

Att analysen av omständigheterna omkring sexuella trakasserier ändras hastigt beroende på vem som är gärningsmannen, har pågått länge i Sverige. När de ensamkommande ”barnen” anklagades för sexuella trakasserier så var det inte någons fel enligt medierna. Det bara hände. Då var våldtäkt ett naturligt inslag i samhället. Man skulle överhuvudtaget inte bry sig om vilken grupp som begick våldtäkterna. När Hanna Wigh började anklaga en sverigedemokrat för att ha begått sexuella övergrepp så var våldtäkten Sverigedemokraternas fel. Det var rentav Sverigedemokraternas ”partikultur” som enligt olika debattörer och journalister orsakade våldtäkter och sexuella trakasserier. När Fredrik Virtanen, Soran Ismail, Behrang Miri och många andra medieprofiler anklagades för sexuella trakasserier och våldtäkt, så var det männens fel.

Hela tiden så används sexuella övergrepp och trakasserier som ett politiskt verktyg. Många undrar varför problemet är så utbrett när Sverige är världens mest jämställda land. Det är för att vi har alltför många människor som inte bryr sig om offren för sexuella övergrepp utan vill använda fenomenet sexuella övergrepp som ett vapen mot sina meningsmotståndare. Självklart så var journalisterna som bevakade Hanna Wigh-storyn mer intresserade av hur man får den bästa vinkeln för att sätta dit SD än om hur det går för Hanna Wigh. Jag tror inte heller att många från högern som attackerade Fredrik Virtanen brydde sig särskilt mycket om Cissi Wallin.

Är det inte sjukt att vi för en politisk debatt om sexuella övergrepp där vi inte prioriterar offren utan fokuserar på gärningsmännens politiska åsikter?

Det är inte så svårt att föra en konstruktiv diskussion om sexuella övergrepp. Nej, alla ensamkommande är inte våldtäktsmän, men de kommer från länder där det finns en kultur som ger män större frihet att utöva sexuellt våld. Ja, Hanna Wighs anklagelse ska tas på fullaste allvar, men det är ändå en domstol som får pröva om gärningsmannen är skyldig. Och jag vet inte om Fredrik Virtanen är en våldtäktsman. Människor betalar skatt så det finns ett rättsväsende som ska hantera anklagelserna mot honom. Man ska inte behöva leka amatördetektiv för att ta reda på vad Fredrik Virtanen och Cissi Wallin har gjort.

Debatten om sexuella övergrepp måste handla om att alla anklagelser ska tas på allvar och utredas. De som blir dömda ska få ett straff som speglar den syn som allmänheten har gentemot sexuella övergrepp samt ger offret upprättelse. Det offentliga rummet måste bli tryggare så kvinnor kan ta plats. Och vi ska inte för en stund eller sekund bry oss om vilken politisk åsikt gärningsmannen har. Det spelar ingen roll, inte i en rättsstat i alla fall.

För att sammanfatta det hela så behöver Sverige ett starkt rättsväsende så att vi får fler och bättre juridiska processer när sexuella övergrepp sker, och vi behöver ett anständigare debattklimat så att sexuella övergrepp inte blir ett ”argument” mot politiska motståndare.

 

Nima Gholam Ali Pour

Dela

Fler artiklar

Situation Malmö på Twitter

Våra vänner