Situation Malmö

Jultomten finns inte på Rosenbad

Jultomten finns inte på Rosenbad
januari 22
08:38 2016

Ilvars Hansson beskriver den ohållbara situation som uppstått i Malmö på grund av invandringen och hur det rödgröna styret förlitar sig på lösningar som inte fungerar.

Jul- och nyårs-firandet är slut och det är dags att återgå till vardagssysslorna. I en artikel i Sydsvenskan den 18 januari, textad av Hermod Pedersen, redogörs för Malmös kommande nybyggnadsbehov.

En skrämmande läsning, så skrämmande att jag höll på att välta kaffekoppen. Vad är det då som skrämmer? Det är väl bra att man bygger ut eftersom detta skapar arbeten som i sin tur genererar skatteintäkter, som gör att vi kan bygga ut skolan och välfärden eller…?

I en perfekt värld så hade det varit samhällsutvecklande och kunnat ge tillväxt och välstånd men vi befinner oss inte i en perfekt värld utan vi befinner oss i Malmö och konungariket Sverige. Idag så byggs det ca 1300 lägenheter per år i Malmö stad. Låt oss stanna upp här ett litet tag. För att bygga dessa 1300 bostäder så behöver byggprocessen utbildad arbetskraft. Det är många kategorier som involveras, det är arkitekter, markplanerare, konstruktörer, ingenjörer, tekniker, olika typer av hantverkare, markarbetare, transportörer, hjälpare med mera (ursäkta om jag utelämnat någon grupp). En byggprocess innehåller i stort alla yrkeskategorier. En diger skara av kunskaper som behövs för att föra byggprocesser från tanke till färdig produkt.

För att öka produktionen från dagens 1300 bostäder till 4000 bostäder behövs det en omedelbar 3- faldig kapacitetsökning om vi skall kunna sätta igång direkt. Redan idag så har vi dammsugit den Östeuropeiska arbetsmarknaden på hantverkare av olika kategorier så det finns ett ytterst begränsat utrymme till en ökad arbetskraftsimport av kompetens. Naturligtvis kommer arbetskraftsbristen att leda till exploderande lönekrav precis som det alltid har gjort vid bristsituationer.

Eftersom vi troligen inte kan lösa problemen genom import så blir vi tvungna att utbilda på hemmaplan och då dyker nästa problem upp. Vill alla som finns tillgängliga på arbetsmarknaden verkligen utbilda sig till byggrelaterade yrken? Är alla verkligen lämpliga att arbeta med byggnation? Svar: naturligtvis inte. Om vi nu lyckas med att hitta tre gånger fler människor än som idag redan arbetar inom byggsektorn så kommer nästa steg och det blir att utbilda alla dessa människor.

Skolorna går redan idag på knäna med lärarbrist och en i förhållande till omvärlden minskande kunskapsnivå, en kunskapsnivå som man kan skriva en hel egen artikel om. Vi har inte tillräckligt med lärare som kan utbilda så många byggare som behövs. Lärlingssystemet måste omedelbart återinföras så att den praktiska yrkeskompetensen återupprättas.

Att bygga hus med LEGO-klossar på dagis är inte samma sak som att bygga hus i verkligheten. Låt oss leka med tanken att vi lyckas med konststycket att hitta utbildare åt alla dem som behöver utbildas för att vi skall kunna bygga 4000 bostäder. Då kommer nästa hinder och det är skollokaler. Vi behöver enligt artikeln bygga 26 nya skolor och vem bygger nya skolor, jo byggare som inte finns eftersom de inte är utbildade och inte kan utbildas eftersom det inte finns skollokaler. Moment 22.

Låt oss gå vidare och anta att vi lyckas lösa även lokalproblemen och att de nya byggarna inte behöver egna bostäder utan kan bo kvar där de bor så kommer nästa hinder och det är planeringsprocessen. Planeringsprocessen måste få ta sin tid eftersom en byggnad skall stå kvar

något hundratal år och för den sakens skull så måste konstruktionen prövas ur olika synvinklar och likaledes placeringen. För att denna process skall löpa smärtfritt behövs det också mer personalresurser. Tre gånger mer än tidigare.

En viktig faktor som lyfts fram i artikeln är ekonomin. Även om vi lyckas skaffa finansiering till alla byggen så kvarstår frågan vem som långsiktigt skall ha råd att betala för boendet? Bristen på kompetens kommer att driva upp byggkostnaderna vilket gör att kalkyler kommer att spricka vilket i sin tur kommer att ytterligare påverka hyressättningen. Det kommer kanske att bli så att inte ens de som bygger kommer att ha råd att bo i dessa bostäder och då är vi tillbaks på ruta ett. Om ingen har råd att bo då är vi tillbaks på 70-talet med tomma bostäder eller så måste man skattesubventionera. Västvärldens demokratier har en balans mellan tillgång och efterfrågan, vi arbetar efter ”just in time” metoden. Vi tillverkar det vi behöver och inte mycket mer. När vi nu har drabbats av denna enorma invandring så klarar inte våra grundläggande samhällssystem av att ställa om sig och då skapas dessa obalanser. En reglertekniker skulle sagt att systemet har blivit okontrollerbart, med andra ord man måste då nollställa parametrarna för att kunna återfinna det stabila läget.

Katrin Stjernfeldt Jammeh säger att det behövs krafttag och Milan Obradovic hoppas på regeringen. Ett samhälle är ett känsligt reglersystem, ingen parameter kan tillåtas att ta för stor plats för då blir det obalans i systemet och det kan uppstå självsvängning. Amplituden i detta system är ytterst beroende av förstärkningsfaktorn och i Malmös fall är förstärningsfaktorn den okontrollerade massinvandringen som orsakat nödomställningar av varje tillgänglig parameter.

Det är för mig mycket klart att de styrande i Malmö inte har en aning om vad de håller på med. Jag påstår att man inte ens har grundläggande kunskaper om sin omvärld. Allt bygger på gissningar, förhoppningar och politiska förvrängningar av sanningen.

Tänk er en pall som står på 3-ben. När benen är lika långa så står pallen stabilt på underlaget. Tänk er nu att ett av benen kortas. Det som händer nu är att pallen tippar över åt någon sida. Kortar man benet ytterligare så välter pallen.

Jämför nu detta med Malmös tre primära huvudben, skola, bostad och arbete. Det kan klart konstateras att benen inte är lika långa, hade de varit lika långa då hade vi haft balans och pallen stått stabilt. Det är inte så att någon sågat av benen, det är tvärtom så att benen har förlängts olika. Bristen på utbildning, bristen på bostäder, bristen på arbetsplatser ja alla brister beror just på att det plötsligt har kommit en massa människor till vårt samhälle, människor som har behov av dessa tre primära ben för att kunna fungera i vårt samhälle.

Med kulissartade konstruktioner har de styrande försökt att förlänga pallbenen så att längden motsvarar behovet men vi vet alla hur det är med kulisser, de varar bara under en akt. Nästa akt har börjat och där behövs det stabila byggnader och inte kulisser.

Mycket av det jag beskrivit löser man genom att tillföra sunt förnuft och realism samt samtal och inte enbart genom tron på att Jultomten finns på Rosenbad.

 

Ilvars Hansson

Dela

Fler artiklar

Situation Malmö på Twitter

Våra vänner