Städning har ju alltid varit ett problem hos många. Likaså i våran familj, där vi egentligen ska ha ett rullande schema. Vi har delat upp oss i olika grupper, och ibland skulle man kunna tro att det finns 194 sådana grupper, haha. 😆
Det brukar uppstå en pinsam tystnad när vi försöker komma fram till vems tur det är att städa hemmet, och det är ju inte så konstigt egentligen, för i Malmö har man räknat ut att de flesta familjer har problem med just städning, vilket har lett till problem i vissa bostadshus med ohyra i form av till exempel vägglöss och silverfiskar.
Så, hur ska man gå tillväga för att städningen ska bli en naturlig del av vardagen?
Städa regelbundet. Om man nu bara städar regelbundet blir inte städningen till en stor grej varje gång det är dags, och är man några stycken som hjälps åt varje tillfälle går det jättesnabbt. När det blivit rutin uppskattar vi att man behöver lägga ner ca 10 minuter i veckan per person för att städa en normalstor lägenhet.
Städa tillsammans. Se ovan 🙈
Ha bra utrustning och medel. Köp inga dåliga svabbar som bara går sönder, köp ordentlig utrustning, som kanske är lite dyrare, men i slutändan billigare för ni spar in tid på att inte köpa ny utrustning hela tiden. Tvätt- och skur medel bör vara av god kvalité. Badrumsrent underlättar städning i WC och duschytor rejält, så se till att införskaffa sådana.
Det finns hjälp att få, det finns en bra städfirma i Malmö att anlita om ni inte klarar av städningen själva. Det kan vara en väldigt god idé att ta hjälp av proffs i Malmö när det gäller storstädningen i alla fall.
Försök göra städningen rolig! Sätt på musik, tävla om vi som gör det bästa arbetet! Fira varje månad att ni bor i ett fint, välstädad hem!
Glöm inte, för guds skull, fönstren. Med rena fönster, ser verkligen hemmet så mycket finare och fräschare ut, vilket stärker incitamentet att städa ytterligare, och ger såklart ännu större anledning till att fira.
Jag hoppas dessa råd och tips kommer att underlätta eran städning och leda till färre pinsamma tystnader. 🙈
Malmö fortsätter att ha en hög arbetslöshet enligt en rapport från Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen, och utrikesfödda är värst drabbade.
Antalet arbetslösa i Malmö ökade från i genomsnitt 21 815 personer under perioden januari till augusti 2014 till 22 127 personer under samma period 2015. Antalet arbetslösa ungdomar (18-24 år) i Malmö minskade från i genomsnitt 3 835 personer under perioden januari – augusti 2014 till 3 527 personer under första halvåret 2015.
Arbetslösheten i Malmö är högre än i riket som helhet och i jämförelse med andra stora städer. Arbetslösheten i Malmö ligger kvar på 14,9 procent för perioden januari till augusti 2015, oförändrat jämfört med samma period 2014.
Även ungdomsarbetslösheten i Malmö är högre än i riket som helhet och i jämförelse med andra stora städer. Dock har arbetslösheten för gruppen 18-24 år minskat från 23,4 procent under perioden januari till augusti 2014 till 21,6 procent under samma period 2015
Källa: Rapporten “Arbetslöshet och sysselsättning i Malmö halvårsanalys 2015, Januari – augusti 2015”, Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen.
Arbetslösheten bland män är 16,5 procent medan arbetslösheten bland kvinnor är 13,2 procent. Arbetslösheten har minskat bland unga män från 28 procent av arbetskraften under perioden januari till augusti 2014 till 26,2 procent under samma period 2015. För unga kvinnor har det skett en minskning från 18,9 procent till 17,1 procent under samma period. Samtidigt har arbetslösheten ökat för gruppen utrikesfödda från 27,9 procent till 28,4 procent. Arbetslösheten har ökat mest bland utrikesfödda unga kvinnor från 34,8 procent till 36,1 procent. Arbetslösheten bland utrikesfödda unga män ligger på 41 procent.
Arbetslöshet i Malmö
Källa: Rapporten “Arbetslöshet och sysselsättning i Malmö halvårsanalys 2015, Januari – augusti 2015”, Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen.
Det pågående projektet i stadsområde Öster avslöjade brister i framförallt Rosengårdsskolan i form av undermåliga lokaler i behov av renovering.
En delrapport från det projektet ger en insyn i hur illa situationen är i vissa av skolorna i Malmös stadsområde Öster. De skolor som projektet arbetat med är Videdalsskolan och Rosengårdsskolan med elever från årskurs ett till sex. Ett av projektets mål är en ha 100-procentiga lokaler. I delrapporten så kan man läsa följande som förklaring till varför detta mål inte kan mätas:
”Det finns i dagsläget ingen tillförlitlig och jämförbar statistik som mäter lokalernas skick, och därmed är det omöjligt att utröna i fall renovering har brist på något sätt.”
Det innebär att Rosengårdsskolan och Videdalsskolan inte har haft något system där man ser vilka problem som finns i lokalerna, trots att adekvata miljöer är ett krav. Enligt delrapporten så har Videdalsskolan och Rosengårdsskolan börjat se över lokalerna och ska återkomma med ett resultat i dagarna.
Ännu ett mål för projektet har varit att utvärdera taken på lokalerna. Det man funnit är att det behövs anlitas takläggare för att komma till rätta med problemen i bjälklag och övriga fundament. Man måste även byta fönster på vissa av skolornas byggnader, främst de byggda på 60-talet. Skolorna har inte haft någon som helst statistik över hur taken underhållits under åren.
”Den gemensamma analysen och kommentaren till ovanstående försämring av resultaten på Rosengårdsskolan är troligtvis att mätningarna för skolår 2013/14 genomfördes i direkt anslutning till att vatten började läcka in från taken. Den för skolan betydligt högre siffrorna än vanligt återspeglar den omedelbara lättnad och det upplevda lugn som infann sig när de problemen åtgärdades.
Resurserna till projektet kommer från investeringsfonden som inrättades av Malmös kommunfullmäktige den 12 april 2012. Syftet med investeringsfonden är att investera i förebyggande arbete som gagnar miljöerna för barn och unga. Den ska även främja utveckling och användning av nya metoder och arbetssätt som kan leda till effekter som på sikt ger minskade kommunala kostnader.
Sättet som projektet ska minska kostnaderna är genom att på sikt minska kostnaderna för reparationer och renoveringar av lokalerna. Det har skett en viss minskning av ansökan till skoldaghemsplaceringar mellan vårterminen 2014 till vårterminen 2015.
Det riktas en uppmaning till de rödgröna partierna i Malmö: “Det rödgröna styret i Malmö måste sluta stödja föreningar som samarbetar med våldsbejakande extremister.”
Föreningen Kontrakultur är en förening i Malmö som är en vidareutveckling av föreningen Möllevångsfestivalen. Kontrakultur är bland annat medlemmar i ABF Malmö. Föreningen Kontrakulturs viktigaste verksamhet är att de driver kulturhuset och det sociala centret Kontrapunkt. 2015 fick föreningen Kontrakultur 315 000 kr av kulturnämnden och inför 2016 så har kulturnämnden beslutat att man ska ge föreningen Kontrakultur 315 000 kr i skattemedel.
Att kulturnämnden i Malmö stödjer en viss förening med skattemedel är inga nyheter och inte speciellt häpnadsväckande. Det som däremot är häpnadsväckande är att på Kontrapunkts hemsida så kan man läsa att en av deras “vänner & samarbetspartners” är Förbundet Allt åt alla.
Enligt den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism så är Förbundet Allt åt alla våldsbejakande vänsterextremister. På hemsidan “Samtalskompassen” som är en del av det utbildningsmaterial som den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism förvaltar så kan man läsa följande om Förbundet Allt åt alla:
“Förbundet Allt åt alla är en revolutionär autonom grupp som verkar för klassamhällets avskaffande: ‘Vi ska som organisation delta i de frågor och konflikter som för arbetarklassen samman. Vi är motståndare till alla former av klassamarbete’, skriver man på sin hemsida. Gruppen engagerar sig i en rad olika frågor, som arbetsrätt och boendepolitik. Exempelvis har den arrangerat så kallade ‘överklassafaris’, bussresor till mer välbeställda stadsdelar under parollen ‘Odla ditt klasshat’. Förbundet Allt åt alla argumenterar för en mångfald av strategier i kampen mot högerextremism, där både fredliga och våldsamma metoder ingår. Organisationen har samlat pengar till aktivister i Revolutionära fronten som dömts för grova våldsbrott.”
Vad som äger rum just nu är att kulturnämnden i Malmö ger skattemedel till en organisation som öppet samarbetar med våldsbejakande extremister. Regeringen anser att Förbundet Allt åt alla är våldsbejakande extremister. Kontrapunkt har en annan åsikt och ser de som “vänner & samarbetspartner”.
Antingen anser Malmö stad att regeringens bedömningar av vilka som är våldsbejakande extremister är värdelösa eller så är det så att Malmö stad inte tar avstånd från våldsbejakande extremism. Genom sitt agerande så skapar kulturnämnden i Malmö stad en praxis. Denna praxis innebär att i Malmö så kan föreningar som samarbetar med våldsbejakande extremister få ekonomiskt stöd från kommunen. Vi kan ha föreningar som samarbetar med nazister som får skattemedel i Malmö, om de rödgröna får bestämma.
I november 2015 gjorde Malmös socialdemokratiska kommunalråd ett märkligt uttalande om att högerextremister är ett större hot än IS, i Sverige. Med tanke på att Malmö stad ger ekonomiskt stöd till en organisation som Kontrapunkt, som öppet samarbetar med våldsbejakande extremister, kan det vara så att de rödgröna partierna i Malmö stad har egna definitioner av vad våldsbejakande extremism är, som skiljer sig från de nationella definitionerna.
Det finns inget annat sätt att förklara hur kulturnämnden i Malmö kan överföra skattemedel till organisationen Kontrapunkt som öppet samarbetar med våldsbejakande extremister. Antingen är det så att Malmö stad aktivt stödjer våldsbejakande extremism, vilket de i praktiken gör genom att de ger skattemedel till Kontrapunkt, eller så erkänner inte Malmö stad de nationella definitionerna av vad våldsbejakande extremism är.
Som skattebetalare så tänker man kanske att ens skattepengar går till att motverka våldsbejakande extremism för att ens nära och kära ska vara tryggare. Men här i Malmö, så har de rödgröna partierna sett till att Malmöbornas skattepengar går till en organisation som öppet på sin hemsida skriver att de samarbetar med våldsbejakande extremister. Det rödgröna styret i Malmö måste sluta stödja föreningar som samarbetar med våldsbejakande extremister. Vi kan ha olika åsikter men låt oss åtminstone sluta upp bakom det demokratiska samhället. Det minsta vi kan kräva av de rödgröna partierna i Malmö är en demokratisk värdegrund.
Vi berättar om vilka som avbröt Stefan Löfven och ger Sveriges journalister en uppmaning.
Den 1 maj 2017 så avbröt några kvinnor Stefan Löfvens 1 maj-tal i Malmö. Efter att dessa kvinnor avbrutit statsministerns tal så gick de därifrån utan att en enda journalist ställde en fråga om vilka de var, vem de representerade eller varför de gjorde det som de gjorde. Detta hände mindre än en månad efter att Sverige utsatts för en terrorattack där flera människor miste sina liv. Detta hände också i ett Sverige där media kan knacka på din dörr, filma dig och lägga ut ditt ansikte och ditt namn, om du har skrivit olämpliga kommenterar på en obskyr blogg.
På TV4:s hemsida kan man läsa följande om denna händelse:
”Kvinnliga demonstranter skrek ut sin ilska mot statsministern och undrade var den feministiska regeringen har hållit hus.”
Att dessa kvinnliga demonstranter var arga är något som alla kan se i filmklippet, men TV4:s redaktion har valt att inte skriva något om detta i sin beskrivning. De var bara anonyma kvinnliga demonstranter.
Inte en enda artikel skrevs om vilka dessa kvinnor var och vilka de representerade. Vissa medier beskrev dessa kvinnor som ”kvinnor”, som om dessa kvinnor representerade alla kvinnor i Sverige. Plötsligt valde media att låta dessa demonstranter tala för alla kvinnor i Sverige. Hur är det här ens möjligt? Hur kan media kollektivt välja att negligera en händelse på detta sätt? Skulle de reagerat på samma sätt om en demokrat avbrutit statsministern? Jag tror att vi alla vet svaret på den frågan.
Vad media inte inser är att när varenda journalist i Sverige väljer att inte rapportera om denna händelse på samma sätt som man rapporterar om andra händelser så undergräver man förtroendet som allmänheten har för media. Om media ger demonstranter en viss behandling och alla andra en helt annan behandling så börjar allmänheten tro att medias bevakning inte är objektiv, opartisk eller rättvis.
Samtidigt inser inte media hur deras rapportering skapar en misstänksamhet gentemot demonstranter. Om demonstranter kan avbryta Sveriges statsminister och bara promenera iväg utan att media skriver någonting om vilka de är och vilken organisation som de representerar, vad tror ni att människor tänker? Visst, våra journalister är inkompetenta, men kan det verkligen vara så att inte en enda journalist var intresserad av vilka som avbröt statsministern? Det är så media i Sverige skapar misstänksamhet gentemot demonstranter.
Vissa journalister menar kanske att man inte bör ge sådana organisationer uppmärksamhet. Jag håller med. Jag tycker inte att en rasistisk organisation som Nordiska Motståndsrörelsen ska få någon uppmärksamhet. Men SVT direktsände Nordiska Motståndsrörelsens 1 maj-tåg, av någon anledning. Så enligt media så ska en marginell extrem rasistisk politisk grupperings 1 maj-tåg få mediauppmärksamhet men några kvinnor som avbryter Sveriges statsminister ska inte få uppmärksamhet. Det låter som en märklig medielogik.
Andra journalister menar att de inte har resurser och att det är jobbigt att ta reda på vilken organisation som arrangerade manifestationen där man avbröt statsministern. Jag är inte någon journalist men efter en halvtimme hade jag hittat all information.
Manifestationen arrangerades av en kvinnorörelse och nätverket ”Rätten till våra kroppar”. Kvinnorörelsen grundades av en kvinna som var en av talarna i det här årets familjedagar. Manifestationen har en Facebook-grupp som startats av en kvinna som är en offentlig person. Sydsvenskan beskriver henne som ”aktivist och skribent”. Enligt Sydsvenskan så är hennes förebild Palme. Under Mänskliga Rättighetsdagarna 2016 så representerade hon Malmös Unga i en paneldebatt. Den 8 maj kommer Hjärtat av Malmö-galan hållas där hon är nominerad. Allt det här och mycket mer hittade jag på en halvtimme.
Så låt oss gå igenom detta igen. Organisationer med tydliga kopplingar till civilsamhället arrangerade en manifestation där de avbröt Stefan Löfvens 1 maj-tal. Flera offentliga personer var inblandade i manifestationen. Efter att ha avbrutit manifestationen kunde de ansvariga gå därifrån utan att media skrev ett enda ord om vilka som var inblandade och vilka organisationer som låg bakom det. Hur är det ens möjligt? Kan vi ens lita på media i det här landet?
Det som är värre än ”fake news” är ”no news”. Vi måste ha medier som rapporterar om saker som man ska rapportera om. I det här fallet så handlar det om offentliga personer. Media kunde lätt ha fått tag på dessa personer och ställt några frågor. De valde att inte göra det. Media agerade som den rödgröna flock som de ofta anklagas för att vara.
Nästa gång någon krönikör eller kolumnist skriver en uppmaning till allmänheten att sluta läsa alternativa medier, så är det viktigt att tänka på den här händelsen. Medier i Sverige är inte opartiska. De rapporterar inte det som är relevant. De mörklägger. De låter sina politiska åsikter påverka rapporteringen. Det är det som tvingar människor att söka sig till alternativa medier. Svenska journalister gör inte sitt jobb.
Jag har journalister som följer mig på Twitter. Om jag har fel om media så kan dessa journalister mejla mig och berätta hur det kunde gå till när offentliga personer från civilsamhället kunde avbryta Sveriges statsminister, och sedan gå därifrån, utan att en enda journalist skrev ett ord om vilka de var och vilka de representerade. Jag är beredd att lyssna. Vi behöver förtroende för våra medier för att ha en starkare demokrati, men vi kan inte ha förtroende för en journalistkår som så gärna vill vara politiska aktivister. Mitt budskap till journalisterna är helt enkelt: Gör ert jävla jobb så jag kan ha lite förtroende för er.
